En ofantligt bra låt som gick på radion för ett par år sedan delar namn med inläggets rubrik. Det var en kille som heter Oscar Danielsson som framförde den och jag gick väl och nynnade på den ett tag. Den dök upp igen i mitt huvud efter att jag hade drabbats av skadeglädje gentemot min vän M Rovkapitalist.
Om ni fyra läsare som brukar vara här har glömt bort hur den gick så är refrängen:
"Man är väl schysst & populär.
Det är inte där skon klämmer.
Nej, visst peppar man sina vänner.
Men det är en annan sak hur man känner.
Varje gång som det går bra för nån av mina vänner,
dör nånting inom mig.
Sån är jag.
Varje gång som lyckan lär mot nån av mina vänner,
gråter jag tyst för mig själv.
Sån är jag."
Jag tänkte direkt på sången när jag fick höra att Tre (mer om det här) vägrar att flytta över M Rovkapitalists nummer från hans förra abonnemang. Det kvittar hur mycket pengar M Rovkapitalist erbjuder dem, det går inte att lösa.
Jag finner en pervers njutning i detta. Om man inte blir ledsen över att det går bra för en vän utan istället glad när det går dåligt, hur god vän är man då?
Det heter God Kamrat.
Förvisso. Håll näven knuten syster! Fast jag röstade ju på Lasse och hans anhang.