Subst. vard. eg. Snaskefader -fadern -fäder. Glidare, Storspelare. Från engelskans sugar daddy. "Flickornas snaskefar bjöd dem på drinkar hela kvällen men fick gå hem ensam".
- Ja du Torben barberare, danskarna har ju inte varit här och härjat på flera veckor så vi inom gillet har bedömt läget som sådant att du och din familj kan flytta utanför murarna.
- Det låter lite vanskligt?
- Det är det säkert, off you go (motsvarande, typ “I skolen packa och rätta er därefter”).
Bilden är från Atheneskolan i Visby, det är klass 2 som efter två guidade turer på ringmuren och som sedan har konstruerat en kopia i lera.
Jag har sedan nyår upplevt att jag ser sämre. Inte ut, naturligtvis. Efter att ha skjutit upp det lagom lång tid så bokade jag en synundersökning hos min optiker. Det blev alltså mitt första besök där sedan glasögonen ordinerades för två år sedan.
Det är inte helt ovanligt att synen försämras ytterligare efter det att man har skaffat glasögon, så har jag förstått det och jag drog naturligtvis andra hypokondriska slutsatser i väntan på undersökningen.
Själva undersökningen gick snabbt och under tiden pratade vi lite om mitt generella hälsotillstånd, optikern frågade lite om min vardag och hur jag brukar använda mina glasögon. Resultatet av både undersökningen och intervjun blev att vi kom till konsensus om att jag bör bära mina glasögon oftare och hålla dem rena.
Det kostade mig alltså nästan 900 kronor att få de förmaningar som jag hade kunnat få gratis hos mor. Ingen försämring av synen, handhavandefel helt enkelt. Bra där, bra början på stilla veckan.
Om hushållskassan börjar sina så har jag ett husfarstips. Ring runt till polisstationerna i ert närområde och fråga om någon har lämnat in kontanter. Det kan vara en dagskassa eller kuvert med pengar, kanske en present från farmor som har kommit bort. Ta inte i så att ni spricker, säg att det kanske är 4000 kronor som ni har blivit av med. Ring inte till samma polisstation för ofta.
Jag har alltså inte behövt göra det här men det kan vara något för er utförsäkrade – om ni kan tillgodogöra er texten vill säga.
- Oh Yeah, I went to visit my grandma’s sister in the late 80’s…
Så började amerikanen som vi lunchade med sin historia när vi träffades i förra veckan. Han är till hälften italienare, till hälften polsk jude och 30% amerikan. Född i USA, uppvuxen i NYC och gift med en svenska. Nu har han en rörelse i Sverige och har bott här de senaste 30 åren men han besöker släkten i New York så ofta han kan. Hans bror har en advokatbyrå i Empire State Building så de hankar sig fram så gott det går.
Hursomhelst så talade vi om New York och skillnaderna mellan crackepedemins 1980-tal och borgmästare Giulianis försök till ett Utopia. Amerikanen försökte ge en bild av hur det kunde gå till i Bronx back in the day, hans farmors syster hade bott där i hela sitt vuxna liv och hon var gift med en polis som patrullerade området i hela sitt yrkesverksamma liv. Två år efter makens pensionering dog han. Hon tog det med fattning för det var hon tvungen att göra. En av kollegorna gav henne det hagelgevär som maken hade i sin tjänstearsenal. Hon rörde det aldrig.
Ett par decennier senare så skulle vår amerikan besöka hemlandet och hade bokat in ett besök hos den gamle släktingen som nu alltså var 92 år gammal. När han klev in i taxin skakade chauffören på huvudet. Han blev avsläppt en bit från släktingens gata eftersom chauffören vägrade köra in i de trakterna. Chauffören var en ganska klok människa eftersom det var ett stort polisuppbåd på plats när besökaren äntligen kom fram till gammelfasterns/mostern (vad heter det?) hus. Han blev naturligtvis mycket orolig och det blev inte bättre när han blev insläppt i huset och såg en stor blodpöl framför, och ett bautahål i, släktingens dörr. Han utgick naturligtvis från det värsta men blev både glad och förvånad när han såg sin släkting i morgonrock, talandes med en polis.
Det som hade hänt var att ett crackoffer hade försökt hota sig in i lägenheten för att råna henne men hon hade inte öppnat, då hade han istället försökt bryta sig in. Gamlingen hade då friskat upp sitt minne gällande konstitutionens andra tillägg och nödvärnsrätten. Hagelgeväret hämtades och utan att darra på handen hade hon blastat snubben till Crackdom Come. Allt detta berättade amerikanen för oss med fnitter och gester. Jag tänkte mest på Rödeby och avskjutna huvuden men sa som vanligt inget. Nu till slutklämmen, han frågade naturligtvis hur det var med henne och om hon behövde vila:
Bry er inte om rubriken, det är bara en uppvisning i skärpan av mitt ordvitsande och har inget med resten av inlägget att göra. Jag funderade ett tag på “Ogärna trikåer” men det var för skumt även för mig.
Modellen Pernille Holmboe är inte längre Gina Tricots omslagskvinna och det har spekulerats massor (läs lite) om vad som ligger bakom avslutet och klickaktivister har till och med startat en facebookgrupp. Jag kan bara föreställa mig svetten och den förlamande rädslan i styrelserummet. Resumé gör sin plikt och rapporterar om brytningen.
Bilden är från Norge och eftersom de inte har något stafettguld så behöver jag inte ange upphovsmannen.
Det ska bara kort nämnas att det är precis detta Resumé ska syssla med, det kan verka trivialt men för folk i mediabranschen (jag har inte bestämt mig för om jag räknar mig dit ännu) är det en självklarhet. Detta är något som tar upp hur folk tänker, hur strömningar går, hur uppdragsgivare framstår and so on and so on. Även om jag ibland tycker att Resumé ägnar sig lite väl mycket åt skvaller så köper jag rakt av (och uppskattar) att det skriver om det som tabloiderna också skriver om fast med den viktiga skillnaden att det sker analytiskt.
Detta om detta, nu var det Pernilla Holmboe det gällde. I artikeln citerar Resumé Gina Tricots marknadschef som ger en klar bild av läget. En mycket klar bild som jag tycker gör all vidare spekulation onödig och kanske till och med lite lustig. Eller mycket lustig.
Nu framgår att det ligger en naturlig orsak bakom att hon försvinner. 32-åriga Pernille Holmboe är nämligen gravid:
– Hennes graviditet är en av flera anledningar till att hon slutat. Primärt handlar det om att vi har beslutat oss för att inte förlänga kontraktet, säger Victor Appelqvist, marknadschef på Gina Tricot.
Hon slutar därför att kontraktet inte är förlängt. Men det finns flera anledningar. Det är vansinnigt roligt sagt enligt min mening, förutsatt att Victor Appelqvist är rättt citerad.
Jag köpte inte fler drinkar eftersom jag var för full men primärt handlar det om att jag blev utslängd. Jag blev inte dumpad av henne, det var jag som avbröt men primärt handlar det om att vi aldrig var tillsammans. Jag skulle kunna ha spelat i NBA men jag la av med basketen efter lumpen, primärt handlar det dock om att jag är för dålig.
Av någon anledning blir jag riktigt tagen av bra covers, när artister lyckas göra låtar till sina egna och det låter som ett helt nytt verk. Det främsta exemplet torde vara Joe Cockers version av With A Little Help From My Friends. Tänker jag efter så är det nog den sämsta Beatleslåten i originaltappning men det visste ni redan.
För tillfället hittar jag toppar och dalar på Youtube, en hemsida som strömmar videos och det är mycket smidigt. Det är BBC Radio 1 som står för klippen jag plöjer igenom. Radio 1 har en programserie som heter Live Lounge, formatet går ut på att man först, akustiskt, framför en egen låt och därefter tolkar man någon annans låt. Det kan bli fantastiskt, som till exempel i Noisettes tolkning av When You Were Young.
Noisettes är förstås ett band i sin egen rätt (säger man så på svenska?) med flera kraftfulla låtar i bagaget. Detta är dock i mitt och ditt tycke deras största stund. Särskilt i frasen “We’re burning down the highway skyline” lyckas de hitta min gåshudsnerv.
Ibland blir det ett bevis på att människorna bakom produkten faktiskt har ett genuint innehåll, som i fallet med The Saturdays. Även om det inte är lika bra som i fallet ovan så är det fortfarande ett bevis på att medlemmarna har kvaliteter.
Vissa gånger blir det ett likgiltigt framförande, kanske på grund av olust. Omständigheten att man förutom sitt eget verk måste framföra andras låtar kanske inte är sådär jättekul. Det handlar ofta om en mer framgångsrik upphovsman, grupp eller artist som ska tolkas (detta bygger jag på att grunden till covern är mer känd än de som är i studion). Det är inte dåligt men det är inte heller bra, det finns inget driv och man gör bara sitt jobb. Jag är övertygad om att skottarna i Marmaduke Duke brinner för sin egen musik. Jag känner inte att det brinner lika starkt för Beyoncé Knowles.
I sällsynta fall är det riktigt, riktigt, riktigt, riktigt dåligt. Dizziee Rascal bör syssla med grime och inget annat.
Jag äter mindre mängd mat nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Då svullade jag ganska ordentligt. Även om träningen har blivit lidande de senaste tre veckorna så är det på det hela taget ett mer hälsosamt liv som förs.
Portionerna är mindre. Jag försöker till och med följa anvisningarna för portionsstorlekar när det gäller pasta och ris men seriöst!? Kom igen. Där blir det istället storlekar som gäller för en vuxen karl.
Anywho… Jag blir inte sådär äckelmätt längre, maten äts och när jag är färdig har jag en behaglig mättnadskänsla. Dock medför det ett litet problem. Senast ikväll och dessförinnan en kväll i förra veckan har jag varit tvungen att tänka efter om jag har ätit middag eller inte. Båda gångerna har jag vid eftertanke redan ätit. Det är lite småjobbigt, särskilt eftersom goda vänner har skrivit en sketch med en senil gammal tant som utbrister “Har vi ätit kvällsmat eller ska vi!?” som första replik. Så smular maten.
