I bekantskapskretsen rullar lite då och då skrönor om den rysk-judiska släkten Marshmallow. Vi har helt och hållet hittat på det själva. Det uttalas som ett ryskt efternamn, ungefär som Pavlov eller Maslow. A:et i mallow ska vara kort.
Vi har back stories för mästerdirigenten Mordechai Marshmallow, kemtvättskungen Shlomo Marshmallow och atomfysikern Rut Nussbaum-Marshmallow (ingift). Det är jättefånigt. Det för dock med sig att jag reagerar instinktivt när jag hör eller läser om marshmallows, alltså skumgodiset. I en diskussion (som jag tyvärr inte var med i) utspelade sig följande:
- Jag använder värmeljus till marshmallows.
- EWWWW! Det låter ju skitäckligt?
- Va?
- Käka värmeljus… Det måste ju smaka som paraffinet på osten och den vill man ju inte äta!
- Alltså, jag äter inte värmeljusen. Jag sa “till marshmallows”, inte som marshmallows.
- Åh, jaha! Ha ha! Det förstås…. Öh… *paus* Tror du man kan käka värmeljus? Eller?
- Nu går jag.