Snaskefar

I ett samtal med en flyktig bekant fick jag höra den slitna klyschan; Jag är inte bra på namn men jag är bra på ansikten.

Jag tog chansen som jag har väntat på en längre tid och svarade:
-Jaså? För mig är det tvärtom. Jag är väldigt duktig på namn men katastrofal på at känna igen folk.

Sedan började jag rabbla namn, Anders, Andreas, Anna, Annika, Anita, Bertil, Britta, Carin, Carl etc. etc. etc.

Poängen är att det inte finns något motsatsförhållande. Antingen är man duktig på att komma ihåg vad folk heter och då minns man också hur de ser ut eller så känner man bara igen dem. Så är det kakan smular.

This entry was posted on Saturday, April 7th, 2007 at 11:47 and is filed under Allmänt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.