Är du kristen?
Får jag den frågan brukar jag svara ja. Mest för att provocera, vilket lyckas i nästan nio fall av tio.
Reaktionerna brukar vara ganska häftiga, man ifrågasätter varför jag festar, svär, lever skörlevnad etc. Jag svarar då att jag inte är troende men att jag är kristen, vilket du också är. Detta är ännu mer provocerande, men kom igen!?
Vi har haft en statskyrka i nästan 500 år, vi har gått på kyrkans barntimmar, vi har haft skolavslutningar i kyrkan, vi är uppfostrade i en Luthersk pliktatmosfär, vi har helgsmålsbön och gudstjänster i TV, vi har fram tills bara några år sedan haft en folkkyrka som skötte folkbokföringen. Vår uppfostran och moraluppfattning vilar helt klart på kristen grund. Hela vår lilla kultursfär är genomsyrad av svenska kyrkan, det vore mycket märkligt om vi inte hade blivit påverkade.
Så, du är kristen. Tro det den som vill.
Blaze the weed up.
Ey, Snaskipapi. Om du skulle förklara vad du tror på då?
Ey, Mama snask! Det är väldigt svårt, får jag återkomma om det? Du verkar må lite bättre av dina inlägg att döma, hoppas att det är så.