Rubriken är egentligen ganska osmaklig, min farfar gick bort för tre veckor sedan. Han blev 99 år gammal och skulle ha fyllt 100 år i början på juni.
Han var en mycket fascinerande människa. Djupt religiös, medlem i Bibeltrogna Vänner, otroligt skarpt intellekt ända in i slutet. Han såg väldigt dåligt så han förlitade sig mycket på minnet, han kunde stora delar av bibeln utantill, liksom psalmer och betraktelser. Han var ute fyra gånger som missionär i Etiopien, första gången 1931 och sista gången 1981. Den första gången tog det honom en och en halv månad att ta sig ut. Sista gången flög han ner tillsammans med min farmor på bara ett par timmar.
Han var tysk- och svensklärare och eftersom han också hörde dåligt i unga år så var han befriad från värnplikt. Det hindrade inte att han blev inkallad som tolk på permittenttågen när Division Engelbrekt skulle transporteras genom det neutrala Sverige. Han fick träffa Hans kejserliga majestät, kejsare Haile Selassie I, Lejonet av Juda, Guds utvalde, konungarnas konung av Etiopien vid tre olika tillfällen. Haile Selassies hustru fattade tycke för min pappa och kysste honom på pannan. Min far var förstås väldigt liten vid detta tillfälle.
När vi städade ur farfars lägenhet så sa min faster att farfar ville att jag skulle få en sak. Sen tog hon fram ett Boaskinn på fem meter.
Jag förstår verkligen inte varför. Jag hatar ormar.
[...] har tidigare skrivit om min farfar, om hans boaormsskinn och koppling till Lars Werner och Division Engelbrekt. Nu har jag hittat mer [...]