Jag är inte förälder, inte för att jag inte har jobbat på det men det är en annan historia. Jag har ändå förstått att man förändras när man får barn, naturligtvis ska man mogna och allt det där men vad jag också har förstått så kan man i pressade situationer när det gäller ens barns väl och ve veckla ut sina vingar till hämnarängelns fulla bredd. Man tar inte skit och gäller det ens barn kan man bli mordisk.
En som missade just det delmomentet i Parenting 101 är min gode vän Christian som nyligen mötte mig och mina kollegor på stan. Vi var på väg tillbaka från en lunch och gick där på trottoaren med våra perfekt kramade snöbollar i handen. Ja, snöbollar. Långrock och snöbollar, säg har ni erat glada barnasinne kvar etc.
Varning för denne man.
Christian gick på samma trottoar som vi, förandes en barnvagn framför sig. I vagnen låg yngste sonen Arthur (efter Ringart, min gissning). Det ska nämnas att snöbollarna vi hade i händerna skulle användas till en prickskyttetävling på en skylt men det visste ju inte Christian. Han fick för sig att vi var ute efter honom och det han då gör är att hukande ta skydd. Bakom barnvagnen. Lågt, mycket lågt. Både hukandet och beteendet.
