Maktlösheten och besvikelsen. Den stora besvikelsen. Dumma, dumma Hitler.
Jag tycker att bilden påminner om Stenmarks collager och det gör säkert ni också, den har några år på nacken men det tycker jag inte gör något alls. Recycle your stuff som det heter.
Jag var på högtidligheter för ett par månader sedan. Då fick jag en komplimang, tror jag. Min bordsdam berömde mitt “behagliga bordsskick”. Det var under förrätten och jag blev riktigt ställd kan jag meddela.
Själv finner jag ett nöje att bli ihågkommen som trevlig men en gnutta surrealistisk vid bordet. Senaste festen jag var på så skålades det naturligtvis, jag dricker - som ni känner till. I den tystnad som uppstår under själva drickandet såg jag min chans och vände mig till min bordsdam och sa “Ja, det är ett emaljöga. MEN JAG VILL INTE PRATA OM DET!”. Hon tog det på rätt sätt.
En bekant har vid något tillfälle gjort samma sak men istället använt orden “Du menar rent sexuellt?”.
Jag hade besök av en gammal vän, James, för ett par månader sedan. Vi umgicks intensivt under studietiden och hade oförskämt roligt. En sak kommer varken han eller jag att glömma. Jag satt bredvid honom på en föreläsning. Sorlet började dö ut. Föreläsaren börjar sudda ut föregående lektions tavelsvammel. Hos mig infann den idioti och gränssökarlusta som man vanligtvis finner hos en gravt bakfull person. Jag tittar på James och säger med stöd av hela diafragman:
- NEJ JAMES! Jag vill inte känna på dina muskler.
James blev röd, jag blev nöjd.
![[coindogkb0.jpg]](http://1.bp.blogspot.com/_cxmptAPYR-s/RtnGoq5jfiI/AAAAAAAABT0/mul5gl_51Ro/s1600/coindogkb0.jpg)
Blir ni också irriterade när ni träffar människor med soldatnamn som Trygg, Snygg, Fager, Modig, Rask, Härdig etc. och så visar det sig att de inte alls delar den namngivande egenskapen med den förfader som först fick namnet? Mig stör det enormt.
Det var allt, etc.
Under den tidiga hösten var det årsmöte i min bostadsrättsförening. Jag gick dit med två målsättningar, den första var att inte äta av smörgåstårtan och den andra var att inte bli invald i styrelsen. Jag lyckades med ett av målen.
När jag satt och mumsade på min tredje tagning av smörgåstårtan så kände jag att uppmärksamheten som hade riktats mot mig under kvällen var något torftig. Sådant irriterar mig, som ni känner till. Jag kände att jag ville bidra med något, leave a mark, behandla mötet som första dagen i ett fängelse. Visa vem du är och vad du går för.
Man började tala om energiförbrukningen i husen. Här såg jag min chans. Jag är yngst i föreningen och valde att ta approachen “ung, miljömedveten hipster ska läxa upp gamlingarna”. Därför föreslog jag att styrelsen skulle genomföra en undersökning, om möjligt, på respektive bostadsrätt och sammanställa en lista över förbrukningen så att man skulle se hur man låg till. Tanterna och gubbarna nickade gillande, “ta mer smörgåstårta!” Don’t mind if I do etc.
I förrgår kom det ett e-postmeddelande från styrelsen, resultaten av min föreslagna undersökning var färdiga. Av integritetsskäl ville de inte redovisa allas resultat samlat utan man fick i sådana fall be om sitt resultat. Jag muttrade lite, ville ju krossa den skändliga och allt det där men fann mig i detta. Givetvis bad jag om mitt resultat.
Jag låg på första plats med extreeeeeeeeeeemt god marginal till tvåan. Nu sitter jag här i mörkret och fantiserar om konspirationer om att få mig att flytta.
Svarta, coola yrkesmördarhandskar som sitter jättebra och värmer gott när man provar dem i butiken behöver inte alls vara lika värmande som man först trodde när de ska användas i skarpt läge.
I butiken håller de rumstemperatur och själva faktumet att man har dragit sig ut för att köpa något så moget som handskar gör att omdömet grumlas.
Nu blir det Lovikavantar resterande del av säsongen. Med snören.