Idag uppmärksammas 20-årsdagen av händelserna på Himmelska fridens torg, eller "Det politiska tumultet mellan vår och sommar 1989" som Kinesiska Folkrepublikens regering kallar det. Kinesiska studenter hade samlats i nära sju veckor i sträck och demonstrerat för minskad korruption, ökat folkligt inflytande och frihet. Jag ska inte här redogöra för händelseförloppet i detalj, inte heller för de nationella och internationella konsekvenserna för Kina.
En sak som har etsat sig fast är naturligtvis bilden av Tankmannen eller Den okände rebellen som ställde sig i vägen för stridsvagnarna. När jag försöker minnas händelserna så är det naturligtvis den ikonen som dyker upp. Jag luras att tro att det han gjorde förhindrade något, att stridsvagnarna vände. Så var det naturligtvis inte. Bilden nedan är mycket mer representativ. Olika källor placerar dödstalet någonstans mellan 1000 till 2600 personer, det beror på hur man räknar. De som söktes upp och avrättades i efterhand dog ju faktiskt inte på torget.
Inläggets rubrik kommer sig av en tanke jag fick om att något som är bra, positivt, utvecklande faktiskt kan komma ur något som är ont och destruktivt. Protesterna på Himmelska fridens torg som ropade efter frihet hade något bisarra rötter. Därför kunde man bland annat se plakat bland de protesterande där det stod: "Sluta våldföra er på våra kinesiska kvinnor!". Den tanken är inte helt osympatisk men satt i sitt rätta sammanhang så blir den något konstig.
Det var nämligen så att det hade varit oroligt i studentrörelsen ända sedan december 1988. I den kinesiska lärdomsstaden Nanjing ("Den södra huvudstaden") hade en julfest spårat ur. Tre afrikanska studenter kunde inte visa upp en giltig inbjudan till en avslutningsfest (det fanns inga sådana inbjudningar men det är inte det som är poängen) och det blev rabalder. Campuspolisen kom dit och snart spred sig ett rykte om att de tre utbytesstudenterna hade tagit livet av en kines. Det blev ett smärre upplopp och närmare 140 utbytesstudenter jagades genom staden under rop som "Döda de svarta djävlarna!". Till slut lyckades de jagade studenterna ta sig in och förskanska sig på en tågstation. De ville åka till sina ambassader i Beijing men hindrades av kinesisk polis som ville gripa de afrikanska studenter som hade startat tumultet. Nära 3000 kinesiska studenter stod utanför och skanderade slagord.
Den kinesiska främlingsfientligheten är utbredd och väldokumenterad. Att kalla en utlänning för Gweilo, främmade djävel eller ond ande är vardagsmat. En befolkning som består av 90% hankineser (och kanske några honkineser), en mångtusenårig historia med skiftande innehåll och en ivrig nationalism bidrar till att göra klimatet särskilt välkomnande för sådana strömningar. Fientligheten mot svarta eller afrikanska studenter inom universitetsvärlden berodde till en del på de generösa (i sammanhanget) bidrag som de mottog som ett led i det utbyte med tredje världen som Mao hade initierat. Det handlade också om kulturkrockar när de vilda naturbarnen uppvaktade kyska kinesiskor, det var inte populärt.
De 3000 studenterna utanför tågstationen fortsatte sina högljudda protester. Man protesterade mot afrikanernas närvaro, stipendiesystemet som gynnade dessa och icke inhemska studenter och afrikanernas liderlighet i allmänhet. Till slut kunde polisen isolera alla utländska studenter och evakuerade dem till en militärbas. Man slog ner hårt på demonstranterna men de hade nu fått sällskap av andra studenter från närliggande universitet och deras protester gav resultat. De tre originalafrikanerna deporterades – de som stannade kvar fick utegångsförbud nattetid, man införde ett kyskhetssystem som förbjöd de afrikanska studenterna att ha mer än en flicka på besök åt gången och utbytesstudenterna var också tvungna att rapportera till universitetsledningen när de skulle lämna campus.
Demonstrationen och protesterna i Nanjing spred sig. Studenterna vid universitet i Shanghai och Beijing samlades i liknande demonstrationer med samma krav på behandling av de utländska studenterna. Särskilt i Beijing men där växlade man nästan omärkligt spår till att istället kräva ökat studentinflytande, ökad demokrati och yttrandfrihet men man kunde fortfarande se plakat med texten "Sluta våldföra er på våra kinesiska kvinnor!". Det är detta jag funderar på när jag tänker på vad ett främlingsfientligt rabalder kan ställa till med. Hur något så fel kan utvecklas till något så nobelt. Det var allt, fortsätt verksamheten.