Archive for June, 2009

Dope, man!

Monday, June 29th, 2009

Magnus Hedman var det alltså som påträffades med 55 tabletter Stanozolol i bilen. Hedman är kanske mest känd som före detta landslagsmålvakt i fotboll och som man till diverse glamflickor såsom Magdalena Graaf och Linda Bentzing (eller Bengtzing om man vill vara noga).

Hedman själv hävdar att det inte finns någon anledning för honom att dopa sig. Det är oklart hur men Hedmans urinprov visade på spår av Stanozolol, en drog som förresten låter som något Astrid Lindgren skulle kunna ha hittat på.

Nåväl, i Radiosporten förklarade Hedman varför hans urinprov var positivt. Efter hans intervju sätter man på en låt, "Jag ljuger så bra" med ovannämnda Bentzing (eller Bengtzing om man vill vara noga). Humor.

Leg ner.

Saturday, June 27th, 2009

Idag twittrade Magnus Betnér följande: "Börjar kännas löjligt att visa leg på bolaget när man är 35.".

Är det inte mer uppseendeväckande att Sveriges just nu mest exponerade ståuppkomiker inte blir igenkänd? Eller har PR-maskineriet inte gått på det varvtal som man hade önskat?

Here’s Johnny.

Tuesday, June 23rd, 2009

En av USA:s största TV-ikoner har dött, Ed McMahon är inte längre med oss. Ed McMahon var kanske mest känd för att vara Ed McMahon men hans största insats i TV-historien var som Johnny Carsons announcer på The Tonight Show. Jag kan inte riktigt hitta ett bra svenskt ord, även om det kanske finns. En snackare, sidekick, helt enkelt. Ed var alltså den som pratade i början av programmet, presenterade gästerna och dagens tema för att slutligen välkomna THE MAN HIMSELF, Johnny Carson med orden "Heeeeeeeeeeeere’s Johnny!". Han gjorde så i 30 år, fram till dess att Jay Leno tog över programmet och nu är det snart dags för honom att lämna över rodret också.

För oss svenskar som aldrig fick se The Tonight Show med Johnny så kanske det inte var självklart till en början när vi såg The Shining vad Jack Nicholson menade när han skrek samma fras efter att ha huggit sönder dörren in till de potentiella offren. Hans rollfigur hette ju inte alls Johnny utan Jack Torrance. Det var Nicholson som improviserade fram det hela med inspiration från Ed McMahon, Kubrick lät nöja sig och behöll det i filmen. En liten intressant detalj i sammanhanget är att den dörr man först hade tänkt använda som hinder för Nicholson var en speciell rekvisitadörr som hade konstruerats för att snabbt kunna huggas sönder. Det ingen tänkte på var att Nicholson hade varit frivillig brandman i många år och därför hann hugga sönder dörren innan man egentligen var beredd på det.

Nåväl, jag fattade inte det där med "Here’s Johnny!" förrän jag såg ett ALF-avsnitt i min ungdom då denne har tagit över The Tonight Show. Ed McMahon och Alf kommer ihop sig ordentligt vad jag minns. Alf har sönder Johnnys mugg. Vissheten förstärktes efter det enda Treehouse Of Horror-avsnittet av The Simpsons som jag faktiskt gillar, The Shinning. Homer hugger sig igenom en liknande dörr och använder McMahons replik, han upptäcker att rummet är tomt och går därför vidare till nästa rum där han använder sig av CBS 60 Minutes öppning, Tony Awards och så vidare. Det är kul. Det var allt, fortsätt verksamheten.

Förestående flytt.

Tuesday, June 23rd, 2009

De senaste åren har jag flyttat mycket och nu är det dags igen. Bloggen kommer förhoppningsvis att få bättre form och utseende under sommaren och för detta ska vi tacka Nicklas (min unge adept) som ska hjälpa mig med detta.

Innehållet kommer troligtvis att vara detsamma.

Hästsnuva.

Sunday, June 21st, 2009

Midsommaren 1997 firades på Öland. Vi campade. Jag överdoserade på koffeintabletter och satt vaken hela natten till söndagen och tyckte synd om mig själv. Jag kunde dock trösta mig med minnet från midsommaraftonen av det absolut roligaste jag någonsin har sett i snorväg.

En bekant, eller åtminstone en tjej som umgicks i pereferin av festsällskapet, slog följe med oss när vi skulle gå till Strand hotell. På vägen in såg hon två ridande poliser och blev till sig. Hon ville klappa och frågade poliserna om det gick för sig. De sa att det gick bra. Hon strök den ena hästen över mulen och skulle sen krama den andra. Hon hade på sig en vit skjorta och massvis av parfym. Häst nummer två reagerade genom att nysa. Vet ni hur mycket snor ett hästhuvud kan innehålla? Tjejen blev helt täckt i grönt slime och började gråta. Jag grät också, fast av skratt naturligtvis.

Basketbollskor och president in spe.

Thursday, June 18th, 2009

Om man är intresserad av den betydelse som Air Jordan hade under det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet så kan detta klipp kanske vara en behållning. En rad personer uttalar sig om skornas populärkulturella och ekonomiska betydelse, bland dem en ung senator från Illinois.

När Air Jordan lanserades så hade Nike ett ganska stort imageproblem eftersom man sågs som den vite mannens joggingskor, inte särskilt hippt. Att signa Michael Jordan får nog anses som ett genidrag.

Själv hade jag ett par Air Jordan i olika omgångar, bland annat specialutgåvan från OS i Barcelona. Jag behövde inte skjuta någon för att komma över paret men jag praoade på Sporttjänst i Mönsterås och fick därför köpa dem momsfritt. Om jag minns rätt så bytte jag senare bort dem mot Paradise City på vinylsingel.

Ryggare kan ingen vara.

Thursday, June 18th, 2009

De senaste dagarna har tillbringats i framstupa sidoläge. Jag vet inte riktigt vad som har hänt men det är något vajsing med ländryggen. Jag har tagit muskeavslappnande och använt hästliniment sen måndags kväll och nu börjar det kännas lite bättre. Jag var tvungen att gå hem från jobbet i måndags, en promenad som i vanliga fall tar mig 10 minuter. Nu gick jag som en krumbent orch och det tog mig cirka 25 minuter. Det kan med visshet sägas att jag aldrig har haft så ont i ryggen som under dessa dagar.

Som alltid när jag har ont så börjar jag fundera på smärttolerans och uthärdelser. Jag blir lite orolig eftersom jag resonerar som så att det visserligen gör extremt ont nu men att det inte kommer vara den svåraste smärtan jag kommer att uppleva. Någon gång i framtiden kommer jag få ett ordentligt ryggskott som får de här dagarna att framstå som ett konfirmationsläger i skärgården. Hur kommer jag att klara det? Med bibehållen värdighet? Blir smärtan större eftersom jag aldrig har haft ont i detta område tidigare? Något sådant ja, så smular kakan.

Oh, du otrogne!

Sunday, June 14th, 2009

På en födelsedagsfest kvällen/natten till idag så satt vi som vanligt och överdrev våra nederlag och motgångar. En av vännerna berättade om en resa till Barcelona som han företog tillsammans med sin flickvän och två kamrater. Första kvällen gick de på en sushibuffé. Man kan reflektera över om det är en lysande idé att gå på en sushibuffé i augusti. För egen del så tror jag skarpt på det där med rötmånad, så icke de.

Dagen efter bufféfrosseriet mådde ingen bra. De bet ändå ihop och tog sig ut i den ljumma natten. Katalonien, gitarrer, tapas. Ingen mådde bra.

Den berättande vännen lättade sitt hjärta för mig genom att erkänna att han spydde rakt ut i kön till Barcelonas mest populära nattklubb. De lyckades ändå bli insläppta. Hans flickvän håller honom om ryggen när han lutar sig åt sidan och spyr vid drinkbordet, "No señor, he had bad sushi!". Det går för sig en gång och det är märkligt bara det. När han spyr andra gången åt  samma håll blir de bryskt utförda.

Pojken fortsätter sin kaskad på gatan, de andra mår lika dåligt. De börjar känna sig lika egoistiska som skakiga. Ingen vill ta ansvar för någon annan. Erik (ja, så heter han) lyckas få tag i en taxi åt sig och sin flickvän. En kvinna plockar upp dem och börjar köra dem i hotellriktningen. Nu blir det som Monty Python’s Meaning Of Life. Erik spyr i taxin, stanken får chauffören att må illa. Hon saktar ner, öppnar dörren och spyr i farten varefter hon stänger den och kör vidare som om inget hade hänt.

Nåväl, en av tjejerna som var kvar på nattklubben tog en egen taxi. Lite överlägset tänkte hon att de andra var veka. Det vill säga att hon tänkte det ända fram till dess att hon själv började känna den extrema saliveringen. Hon blev alltså minst lika illamående som Erik men hon tänkte inte göra sig till samma ålöje. När det inte gick att hålla tillbaka strömningarna  längre så tänkte hon sköta det lite snyggare. Att spy var oundvikligt men det kunde åtminstone ske kontrollerat. Hon började därför rota i taxin efter en hink eller soptunna (som det naturligtvis borde finnas med den logik som följer av att vara full och illamående). Hon fick tag i något och lät det hända. Det som var problemet var att hon hade fått tag i den muslimske chaufförens koran som denne hade lagt under handskfacket. Bismillah.

Inga konstigheter.

Friday, June 12th, 2009

Ett elarbete i ett källargarage i Lund. Inga konstigheter.

Roligaste repliken under 2008.

Wednesday, June 10th, 2009

"No, she’s not with him anymore. She has.. öh… Vad heter dumpa på engelska?".