Snaskefar

Hade jag ägnat lika mycket tid åt att lära mig funktionerna och inställningarna på min Olympuskamera som jag ägnar åt att surfa efter nya modeller och objektiv så hade jag troligtvis varit en mästerfotograf.

Det här klippet kanske är uttjatat vid det här laget men jag har tagit det till mitt hjärta. Varje gång jag förfasar mig över ungdomen och knappt tror att världen har en framtid så vänder jag mig till den här unge mannen och hans sällan skådade hutvetande.

Visst kan man störa sig lite på reporterns präktighet men jag har sällan sett sådan briljant uppkäftighet.

Because they’re famous.

En gång i tiden var jag starkt engagerad i en entreprenörskapsfrämjande förening i Lund. Det är en studentförening, FENA, och vår generation av aktiva var med och byggde den från grunden.

Vi som tidigare har varit engagerade håller kontakt med dagens aktiva genom ett nätverk, detta nätverk har haft sporadiska träffar och för ett par veckor sedan var det dags för ännu ett samkväm. Tyvärr var jag förhindrad att gå (det betyder inte ovälkommen) men jag tyckte att det var en bra idé att någon tog tag i detta.

Träffen bestämdes till Grand Hotel och ett event skapades på facebook. En av de som anmälde sig är en gammal vän som ofta tävlar med mig om platsen som alfahane i de sammanhang vi träffas. Vi kan kalla honom för "Jarl Svantemark". Jag blev förvånad över att se hans namn bland de anmälda eftersom han numer håller till i Stockholm men jag blev naturligtvis lika delar glad eftersom han skulle besöka oss.

Låt oss bara göra ett antagande. De som var aktiva i FENA under min tid i föreningen var energiknippen med klara mål i livet, shakers and movers som visste hur mycket klockan var om man frågade dem. Tjejer och killar med koll på läget.

Därför blir det lite konstigt när "Jarl" ringer vår gemensamma vän Gonzo och frågar var alla är. Gonzo säger att han själv inte är på plats men att han vet att de andra är på Grand:
- Nej, det är en omöjlighet, jag har suttit här och väntat i en timme – inne på min andra öl.
- Vad märkligt för jag vet att de skulle träffas kl. 19.00.
- Nope. Själv.
- Jarl…
- Ja?
- Det är inte så att du är på Grand i Stockholm?
- …
- Jarl?
- Nu kom de andra, har inte tid att snacka längre. Hej då!

Nu blir det gubbgnäll!

En sak är jag säker på. Tvärsäker.

När jag var yngre så sa man i svensk TV aldrig, aldrig exempelvis "oroligheter har brutit ut i Warszawa, Polen" eller "Det är en glädjens dag i Ontario, Kanada".

Jag vet inte vad som har hänt men till och med Aktuellt förutsätter att tittarna behöver få det förklarat för sig vart man är i världen om man nämner Tel Aviv. Det upprör en gammal folkskolesjäl som min, säkert är allt detta en följd av gruppsex och knark på nätet.

Niccolò Machiavelli

Felix Herngren

Mitt umgänge:

- Hallands åar? Det är ju enkelt!
- Kan du dem då?
- Ja. Duka ni, äta vi.