Archive for February, 2009

P-LOST-er.

Thursday, February 19th, 2009

I Tintinalbumet Det hemliga vapnet förekommer det en sidohistoria som inte har något med handlingen i övrigt att göra, typiskt Hergé. Det är ett plåster som har fastnat på Haddock och han försöker skaka av sig, våldsamt och under klassiska eder. Scenen utspelar sig på ett flygplan. Senare, i albumet Plan 714 till Sidney, hamnar Tintin, Haddock, Kalkyl, Milou och lite annat löst folk på en mystisk ö som innehåller fantastiska hemligheter.

I det senaste Lostavsnittet har Jack på något sätt blivit kapten Haddock. Nu har han i och för sig inte skägg längre men han sportade ett ståtligt sådant under förra säsongens flash forwards. Han sitter på ett plan med en sak som han inte kan bli av med hur han än försöker (han berättar det till och med). Avsnittet har visat att Jack liksom Haddock har problem med spriten och kopplingen till en ö med fantastiska hemligheter torde vara uppenbar.

Så smular kakan.

Saker som händer mig V.

Thursday, February 19th, 2009

För tre veckor sedan felanmälde jag en sak hos HSB. När det hade gått en och en halv vecka utan vare sig kontakt eller åtgärd så ringde jag upp dem igen och frågade vad som händer med mitt ärende. Jag fick svaret att det inte hade hänt något eftersom namnet på felanmälan och namnet på lägenheten inte korresponderar.

Jag vet inte hur ni gör men jag sätter alltid en ära i att säga rätt namn när jag presenterar mig. Jag har haft det så pass länge så att det sitter i ryggmärgen. Nu hävdar HSB att Roger Hellqvist (eller Hellquist, jag har ingen aning eftersom jag inte vet vem han är eller hur han är inblandad) har felanmält men eftersom jag är skriven på adressen så kan de inte göra något. Det kan till saken fogas att den jag köpte lägenheten av absolut inte heter Roger. Det var en Carltyp med slug uppsyn och rika föräldrar.

Jag undrar naturligtvis om vi kan avskriva ärendet med den av dimmor omhöljde Roger och istället starta ett nytt ärende i mitt namn. Svaret jag får är att det är endast Roger som kan avsluta det andra ärendet. I nästa vecka ska jag gå till HSB:s kontor på Knut den stores torg med ett tummat exemplar av Moment 22. Jag ska ge den till Ann-Louise och jag tänker inte godta att det inte jobbar någon Ann-Louise där. Jag ska återvända varje dag till saken är löst.

Man arga. Gam anar.

Thursday, February 19th, 2009

Jag roade mig med att göra anagram av mitt namn. Det blev en del märkliga konstruktioner där några var träffande och andra var inte i närheten av cigarr.

Ordnad gosse – Not so much.

Rodnad gosse – Skulle inte tro det.

Dagens dosor – Visst, både Mocca mint och Skruf tranbär.

Doserna gods – Som i Fragglarna då, eller?

Dansers godo – Right on, skaka pengamakaren.

Do Re Mjau.

Wednesday, February 18th, 2009

Det konstiga med det här klippet är att jag efter en minut eller så börjar irritera mig på att katten spelar så dåligt.

Förresten brukade Glenn Gould också luta sig in över pianot när han spelade. En annan ovana som Gould envisades med var att humma med i det han spelade, vilket den uppmärksamme kan höra i hans inspelningar av Goldbergvariationerna. Han är dock minst tusen gånger bättre än katten.


Uppdatering:
Vore det helgerån att säga att katten i sina bästa stunder påminner om Tomas Tranströmer? Ja. Det vore det.

Americanos autenticos!

Tuesday, February 17th, 2009

För den som kan filmen utantill, vilket borde vara de flesta jag känner så blir det här lite märkligt. Min spanska är något ringrostig och jag har aldrig varit särskilt duktig på att urskilja dialekter men blir det inte märkligt dubba skådespelare som ska föreställa komma från Afrika, en typisk äldre jude i New York och den jive som flyger mellan frisörerna?

Notera gärna vem som sitter och blir klippt. Han är också med i På heder och samvete, eller A Few Good Men som ett vittne för försvaret.

Test.

Tuesday, February 17th, 2009

Jag roade mig nyligen genom att göra ett personlighetstest för att se om jag är psykopat. Utfallet av den upptäcktsfärden lämnar vi därhän. Den fråga som jag hade svårast för var denna:

Det var liksom lite för upplagt för mindfucks. Jag ändrade mig säkert tre gånger innan jag slutligen bestämde mig för det översta alternativet.

Kanske är jag sist i världen.

Tuesday, February 17th, 2009

Det kanske är så att alla har upptäckt det här före mig men jag vill skicka musikpolisen på The Strokes.

The Strokes – Last Nite

Tom Petty And The Heartbreakers – American Girl

Gangland.

Sunday, February 15th, 2009

Det kanske inte förvånar någon att jag på tryggt avstånd betraktar amerikansk gängkultur med förtjusning. Jag har nyligen plöjt igenom History Channels serie Gangland och kan nu allt om Mongol MC, Hells Angels, Latin Kings, La Razza, La Eme, Ariska brödraskapet, Bloods, Crips, Gangster Disciples, Vice Lords, Folk Nation, Nazi Lowriders, Nuestra Familia, MS-13 och lite andra småbusar.

En nackdel med att se det i klump är att den dramatiska berättarrösten i varje, varje avsnitt säger att detta är det mest blodtörstiga och hänsynslösa gänget. Det blir lite yada yada yada över det. Jämför man med Ross Kemps serie där han åker världen över och träffar gäng så är Gangland en klar vinnare. Ross Kemp är för övrigt den kraftige, rakade killen som är med som sig själv i det första avsnittet av Extras. Han var med i TV-serien Eastenders som en riktig hårding men visade sig i Extras mest vara förvirrad och osäker (på låtsas då förstås). Åter till Gangland.

Min största behållning, eller lärdom av serien är hur extremt sluga och uppfinningsrika framför allt fängelsegängen är. Kriminalvården måste ständigt lära sig nya vägar att bryta deras sinnrika kommunikationssystem, upptäcka smuggelvägar och skydda sig mot våld från fångarna. Ariska Brödraskapet har till exempel detaljstuderat Henry Grays anatomilära (namnet kanske klingar bekant för de som tittar på den där sjukhusserien) för att lära sig vilka ställen på kroppen man ska attackera för att snabbast uppnå sitt syfte. Döden naturligtvis. Ett annat gäng såg till att deras fiende (ovetandes sådan) deltog i en basketmatch minuterna innan de stack honom med en kniv eftersom han då skulle vara uppe i varv och därmed förblöda snabbare. Det konstateras naturligtvis i serien att det hade varit fantastiskt om alla dessa män och kvinnor istället för våld hade lagt ner en tredjedel av sin kapacitet på en utbildning eller återanpassning. Det ska inte förnekas att serien är lite av en downer. Särskilt i berättelsen om alla livstidsfångar som verkar se det som en karriär – att sitta inlåst 23 timmar varje dygn och sedan motionera i en stålbur. Det är alltså något som de tycker är en acceptabel situation; det var antingen jag eller han och jag vann är det vanligaste svaret. Visst, du har verkligen vunnit.
 

Det där med kvinnor förresten, en följd av Kaliforniens trebrottslag har blivit att ett ökat antal unga kvinnor går med i gäng som Crips eller Bloods – på samma villkor som männen. Det är ett klart avbrott från trenden och i ett avsnitt förklarar en polis i Los Angeles att kvinnorna ofta är mer våldsamma i verksamheten än männen eftersom de känner ett behov att hävda sig gentemot pojkarna. Det var allt. Fortsätt verksamheten.

Kremlologi.

Sunday, February 15th, 2009

Den uppmärksamme Snaskefarianen har upptäckt att det har tillkommit lite länkar i listan. Jag tänkte en gång förklara varför jag länkar till de som finns där men så kom jag på att det är en ansträngning och att jag har känt av ryggen lite på sistone.

Den som har tillkommit senast är i alla fall Jenny Maria, en skribent och fotograf som skriver och tar bilder. Bägge sakerna görs professionellt. Det innebär inte bara att hon får betalt för att göra det, hon gör det dessutom bra.

Street Rep.

Saturday, February 14th, 2009

Min mellanstadielärarinna gick bort i förra veckan. Mamma ringde och berättade. Beskedet påverkade mig mer än vad jag hade kunnat förutse. Det var en lärartyp som uppmuntrade duktiga elever, sjöng morgonpsalm och som inte deltog i fortbildningskurser.

För ett par år sedan ringde en av mina vänner från barndomen. Han frågade om jag hade suttit i fängelse nyligen. Jag svarade nej, eftersom jag inte har gjort det – jag var fullt upptagen med att missförstå skatterätten och dricka Red Stripes. Min fängelsevistelse var tydligen ett hett samtalsämne i byn, lärarinnan var en av syföreningstanterna som spred ryktet. Det kan ju nu förlåta henne för.