Det kanske mest är en lokal angelägenhet men det har under juli månad avslöjats att en vietnamesisk liga har köpt ödehus i Göinge och sedan använt dessa fastigheter för sin storskaliga cannabisodling.
Det bevisar återigen min tes att Göinge är Sveriges Jamaica och att Peps Persson (boende i Emmaljunga) är dess profet. Fast det går inte riktigt ihop med vietnameserna. Jag ber att få återkomma angående detta.
Den som inte håller med om att Iron Eagle ger en rättvis och balanserad bild av muslimer och handlingskraftigheten hos amerikanska ungdomar är en idiot.
Jag var på ett bröllop i Fiskebäckskil i helgen. Hjärtat av Pripps Blå-land. Bröllopet var naturligtvis fantastiskt. Sommarvärmen hade tagit fart på allvar och själva arrangemanget var en organisatorisk triumf. Det var dock naturligtvis människorna som gjorde festen. Vi tog god tid på oss, umgicks i lugnt tempo i flera dagar. Det fanns mycket tid över men inte på det sättet så att det var dötid, det fanns alltid något att göra eller inte göra och definitivt tillfälle att umgås djupare. Det enda jag svor över var att det var ett frackbröllop. Inte för det att det just var frack utan för att jag hade glömt bort det. Det ställde – för att använda en underdrift – till det för mig. Möjligtvis var det också en smula varmt och jag tvingades mot min vilja att dricka en massa vatten under helgen.
Jag hamnade under helgen i en lyckozon. Det blev nästan parodiskt mysigt med alla kobbar, skär, fiskebodar, solsken, fiskrestauranger, brännmaneter, fyrverkerier, båtar, champagne, glädjetårar, vackra kvinnor, god uppfostran och sådana där varma vindar som ibland pustar till från havet. Ändå drabbades jag av ett vemod. Det slog mig att just de här tillfällena kommer att mer och mer späs ut i det sociala havet. De människor jag träffade i helgen, och som jag har träffat i åratal fram till nu, kommer att sakta glida ut från mig som ringar i vattnet. Jag kommer aldrig att uppleva något liknande med just de här vännerna. Det är väl klart att jag stöter på en och annan i olika sammanhang men det kommer aldrig att bli den här koncentrationen igen. Och det ger mig blues.
Jag gör mig inga illusioner att det alltid skulle vara som vanligt, det var den plötsliga insikten om att det aldrig mer kommer att vara så här som gjorde mig blå. Det kan dock vara skönt att vara lyckligt vemodig ibland och det var exakt så det var. Tacksamheten över mitt umgänge med de närvarande och även (minst lika viktigt) de frånvarande vännerna har aldrig varit större. Så smular etc.
Fiskebäckskil, tidig morgon.
- Klart att jag hade hookat med honom om jag vore det minsta intresserad av killar, kolla på honom! Han har ju en kropp som en grekisk gud och då menar jag inte den där lille fete som dricker vin hela tiden utan en tuff gud med spjut.
Jag har under juli månad:
- Gått på ett kafferep som den enda mannen och där jag också var den enda personen under 60 år.
- Sagt "Vad stor du har blivit!" till en tant.
- Fått mina byxor uppdragna av min mor när jag stod och pratade med en grupp gamla bekanta till familjen.
- Tonårstjurat på min mor.
- Backat ner i ett dike.
- Klippt en gräsmatta.
- Saknat uppkoppling.
- Kört bil och förlorat vindrutetorkarna på en motorväg i hällregn.
- Kört sammanlagt 25 mil för att hitta en öppen Fordverkstad.
- Fått en prisuppgift på 3000 kronor för att fixa vindrutetorkare men kommit undan med 170 kronor.
- Köpt en lägenhet.
- Ätit abborre på en egentligen stängd restaurang.
- Upptäckt att abborre kan smaka för djävligt.
- Varit med på en filminspelning i Malmö.
- Varit på IKEA i Älmhult.
- Sovit i en säng som är 75 cm bred.
- Irriterat mig på bredden av en säng.
- Hört troll i sommarstugans trädgård.
- Bråkat med min mor angående trolls vara eller icke vara.
- Läst Norman Schwarzkopfs självbiografi.
- Letat efter ett pantbrev.
- Bevittnat en vigsel.
Ganska vuxet om jag får säga det själv.
Jag är tillbaka. Jag har inga uppslag.
Sexan kör sommarskräckisar. Ikväll visas Constantine, en ganska dålig film.
Mitt teologiska skarpsinne är lika välutvecklat som äktenskapsrådgivningen i Vatikanen men jag dristar mig ändå att påstå att en klar fördel med att vara protestant verkar vara att man inte blir besatt av onda andar lika lätt som katoliker verkar bli.
Jag ber att få återkomma med fler djuplodande analyser.
Två veckor framåt kommer jag att vara på resande fot. Det innebär en kraftig störning i publiceringstakten. Om jag får tag på ett nätverk så kanske det kommer något enstaka inlägg. Så smular kakan.
Denna historia är sann eftersom jag har hört den berättas för mig av någon som har intygat det.. Ivar Kreuger var som bekant kalmarit. Vid ett besök i sin hemstad efter det att han hade kommit upp sig så blev han igenkänd av en gammal gumma som undrade vad han hade för sysselsättning. Ivar kunde ju knappast förklara den komplexa väv av korsägande och reverser som kännetecknade hans imperium så han svarade lite skämtsamt att han sålde tändstickor. Gumman suckade och sa:
- Ock, ock… Ja den spriten, den spriten.
Så det så.
Nu var det tydligen dags, i våras bedömdes jag vara tillräckligt gammal för att ta del av släkthemligheterna. Jag fick från olika håll höra alla dessa saker som det aldrig pratas om. Inga särskilt fina, glada, hedervärda saker utan det handlade om utomäktenskapliga barn, bortlämnade barn, dubbla familjer, självmord, svindlerier, alkoholism, narkotikamissbruk och allmän skörlevnad.
Det var naturligtvis inte så att jag blev inkallad till familjens högsta råd och fick DOKUMENTET utan jag fick fragment och viskningar från alla möjliga håll. Det som var märkligt var att jag blev så upprörd. Piedestalerna hade sina bestämda laster och det var inte helt lätt att byta ut galleriet. Vi är svaga, det vet jag. Jag borde inte ha blivit så indignerad som jag blev. Statistik ska ju till sist förankras i en människa – då borde det finnas i min närhet.
Jag blev alltså upprörd, inte för att jag fick veta det så sent utan för att jag inte riktigt ville acceptera att detta hade funnits så (relativt) nära mig utan att jag sett det. Att jag fick veta det så sent lastar jag ingen för, jag är yngsta kusinen och jag var dokumenterat glappkäftig när jag var liten ("tanten luktar illa" och andra klassiska ögonblick) . Jag blev störd av att jag inte hade upptäckt dessa saker själv, att det blev så självklart när jag till slut fick hela bilden. Det var allt, fortsätt verksamheten.