Snaskefar

Dagens lektion i trivial vetskap; Nokias telefoner har oftast som grundinställning vid inkommande sms en morsesignal vars meddelande lyder "SMS". Alltså · · · - - · · ·, bib bib bib – beep beep – bib bib bib. Nästan som SOS.

Det var allt, fortsätt verksamheten.

För nytillkomna läsare ska det nämnas att jag just nu tar mig igenom en svår förkylningsperiod. Jag har inte varit så här förkyld sedan grundskolans dagar. En del i min rehabilitering är att socialisera och eftersom det passade utmärkt med att få hjälp med två olika ärenden så bjöd jag hem två vänner till min våning för gemensam lunch.
 
Mätta efter min kokkonst så slöade Rojalisten och Tosing i soffgruppen medan jag diskade. Jag blev något irriterad över deras slöhet och tog som vanligt ut det på dem genom passivagressiv humor. Jag sa att jag ska föreslå IKEA att börja saluföra tråget Svullo så att vi i fortsättningen kan glufsa i oss från samma bytta och därmed minimera disken.

De andra tyckte om idén och föreslog att man kanske skulle kunna be dem sälja gummimattan Slabbas att ha under. Möjligtvis kombinerad med någon form av högtryckstvätt. Rojalisten fortsatte med idén att låta allt ingå i starboxen för ungkarlen eller den nydumpade grisen. I denna box skulle också datorbänken Snuska ingå, en bänk i antingen bok- eller björkfanér med draperi och hållare för lotion och näsdukar. Det var allt, fortsätt verksamheten.

Imorgon är det 40 år sedan Martin Luther King sköts till döds i Memphis. Det är King som är huvudpersonen i U2:s låt Pride (In the Name of Love). Det är min erfarenhet att en förvånansvärt stor andel U2-fans inte är medvetna om detta. Det kan bero på ett flertal omständigheter:
* Man kan inte engelska.
* Man förstår inte innebörden av versen:
Early morning, April 4.
Shot rings out in the Memphis sky.
Free at last, they took your life.
They could not take your pride.
* Man är ointresserad av det nära förflutna.
* Man är dum i huvudet etc.

Hur som helst är jag övertygad om att om Obama gör ett framträdande imorgon så kommer det vara ett retoriskt mästerverk och det är då han vinner demokraternas nomineringsstrid. Det är så att säga ett guldläge, förvaltar han inte detta så är han inte den slipade strateg som jag fram till nu har hållt honom för. Så smular kakan.

I jämförelsens namn måste ändå Sony få några pluspoäng, inte av sentimentala skäl utan för att min Walkman faktiskt hade MEGABASS 2 X BASS EXPANSION CIRCUIT. Dessutom hade den en anti-rollingmekanism som säkert räddade mig från många jobbiga situationer.

iPoden i all ära, visst är det bekvämt att kunna föra med sig 8 gigabyte musik, men den saknar den där omställaren som Walkmanen har. Man kunde välja mellan FM/Stereo (normalläget) eller Mono CrO2/Metal. Jag fattar fortfarande inte vad det är men jag betalade nog extra för det.

Dessutom har min Walkman en hållare på baksidan så att man enkelt kunde fästa den i bältet eller i fickan på sina stentvättade jeans med läderdetaljer. På bilden ser man tydligt att det är en fläck på Walkmanen, det är en fläck från tidigt 1990-tal. Säkert Festis. Eller konjak, mor skickade alltid med en karaff med Hors d’âge av utvalt märke på skolutflykterna.

Jag undrar hur ofta IKEA-knivar är förekommande i utredningar angående våldsbrott och om det är någon skillnad på vilken social tillhörighet offer och gärningsman har.

Min fördom eller antagande är att det är ganska vanligt men att den klassiska Morakniven nog är mer frekvent förekommande. Vidare tror jag att överklassen tar livet av varandra med Globalknivar, Satake eller Porsche. Don efter person.

Inatt feberyrade jag för första gången på säkert 17 – 18 år. Det var märkligt. Konsekvensen av att jag är lite indisponibel är att det inte är särskilt lätt att hitta inspiration till ett nytt, längre inlägg. Följ gärna Elinas exempel i kommentarerna till det förra inlägget och läs ikapp lite om ni vill.

Blogg.se verkar ha haft lite problem de senaste dagarna. Därför har jag inte kunna uppdatera bloggen med nya inlägg förrän nu. Ingen har uttryckt någon form av saknad.