Snaskefar

- Vad bra du kör.
- Ja, jag är väl viaduktig.

- Vad kallas det närstridssystem som är utvecklat av den israeliska försvarsmakten där man har skalat bort alla ceremoniella och traditionella inslag som ofta brukar omgärda kampsporter?
- Öh…
- Behöver du en ledtråd?
- Öh… Vänta… Öh… Israeliska försvarsmakten säger du?
- Ja.
- Öh… Judo?
- Nej, Krav Maga. Var fick du Judo ifrån?
- Öh… Du sa ju att det var den israeliska… Eh… Jag tänkte ju på israeler och att de oftast är judar och så…
- Du är en idiot, du vet om det va?
- Ja.

Hur gick det här till? Jag skulle ju ha släppt en julspecial och en samlingsskiva vid det här laget. Inte rockstjärneaktigt, inte rockstjärneaktigt alls.

Jag föll till föga och läste Stieg Larssons Millenniumtrilogi under julen. Den var väl OK, gediget skriven och sammanhållen. Jag blir dock inte klok på om det var meningen att man skulle gilla figuren Alexander Zalachenko eller "Zala" som han också kallades. Han påminde lite om en antihjälte ur valfri spaghettiwestern och fick inte tillräckligt mycket utrymme att utvecklas i böckerna enligt min mening.

Han verkade också vara något av en överlevare och under dog och en sådan gillar väl alla? Nä, i fortsättningen vill jag läsa mer om Zalachenko och mindre om Blomkvist. Fast det kanske blir svårt med tanke på att Zalachenko sköts till döds i sista boken.

OK, om man tycker att man har gjort något som förtjänar uppmärksamhet eller bara vill bättra på egot lite så är Youtube en utmärkt kanal. Den här tjejen lägger en stämma på Jack Johnsons cover av White Stripes "We’re Going To Be Friends". Hon gör det ganska bra under omständigheterna, det råder ingen som helst tvekan om detta.

Vad som händer cirka 27 sekunder in i videon är dock lite märkligt. Skulle man inte kunna förvänta sig att om man lägger upp en sak som miljoner människor kan se, borde man då inte dubbelkolla om några pinsamheter slinker med? Jag vet inte, hon kanske kör ett försvar a la Jerome Seinfeld:
- It was outside the nose!

http://www.youtube.com/watch?v=qjcP0Tbssa8

Det finns få saker som kan få mig så irriterad som när folk gör sig lustiga över Menlösa barns dag. Att vara utan men beyder att man är oskyldig, inte har något ont uppsåt och så vidare. Av någon för mig outgrundlig anledning skämtade man under hela min uppväxt om att menlös skulle betyda att man var klent begåvad. Var detta kommer ifrån vet jag inte men det gnuggade ganska bra mot mina irritationsknölar. Skiftningen i betydelsen verkar vara allomfattande eftersom man nu har bytt namn på dagen och kallar den istället Värnlösa barns dag. Framför allt om någon var född den 28 december så blev det ett fasligt kackel om vilken otur man hade och att man kanske skulle vara handikappad på något sätt.

Idag uppmärksammar man alltså de barn som Herodes enligt Matteusevangeliet lät döda i sin jakt på den nyfödde Jesus. I Matteusevangeliet 2:18 finns en av de sorgligaste passagerna i bibeln med hänvisning till Jeremia 31:15, "Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.". Det är alltså härifrån ordet ramaskri kommer ifrån. Ett skri som innehåller bottenlös sorg och uppgivelse. Fast skämta på för all del, försök kanske också skänka en tanke till alla menlösa barn som har farit illa under året. Det var allt, fortsätt verksamheten.

Min far kan i runda slängar fem vitsar och historier. En av dem är faktiskt ganska rolig.

Konstnären Nils von Dardel råkade en dag i ordväxling med en målarkollega som vi kan kalla Andersson. Denne skruvade upp sig till raseri och utbrast slutligen nära nog kvävd av ilska:

- Jag utmanar dig på duell!

Nils von Dardel mönstrade antagonisten och yttrade därpå med sin läspning (som min far ibland härmar):

- Min adliga börd förbjuder mig att duellera med en ofrälse, men om Ni vänder Er om, så kan jag sparka Er i ändan.

Jag har rannsakat mig själv och kommit fram till att allt är nog farmors fel. Hon gav mig en bok när jag var åtta år gammal. Den heter kort och gott UTE (Rabén & Sjögren) och författades 1962 av Torvald Wermelin. Denne ledde en gång i tiden en programserie som gick i både radio och TV, han upplevde det klassiska vildmarksäventyret genom att överleva på en öde ö utan redskap och mat. Han hade endast en get med sig. Hursomhelst skrev han UTE på uppdrag av Skid- och Friluftsfrämjandet och det sägs i bokens förord att "Denna bok är byggd på TVM-idén". Vad TVM-idén är för något förklaras dock aldrig. Jag gissar att det är som det gamla jiveuttrycket: Those who know don’t speak, those who speak don’t know. Denna bok har följt mig genom åren och jag har ofta konsulterat den när jag har velat veta om man kan plocka brännässlor utan handskar (nej, se sidan 159, när man väl har kokat nässlorna så bränns de inte längre) eller få medhåll i min teori om att vilda djur endast dödar i nyttohänseende (ja, se sidan 147).

Många anklagar mig med all rätt för att vara ärkelat när det gäller friluftsaktiviteter och jag har nu spårat detta attitydproblem till sidan 18 i boken UTE. Självklart har jag haft andra ingångsvärden men den här boken fanns på vårt sommarnöje långt innan vi televiserade godset och jag har läst den pärm till pärm ett otal gånger. Ständigt med de känsliga gossögonen, ovana vid starka åsikter. Därför har detta förföljt mig under alla år, jag har ända sen åtta års ålder varit en stark förespråkare för att den moderna flickan ska delta i friluftslivet och att man ska ha blandade friluftsgrupper. Gärna med stillasittande gruppdiskussioner.

Flickor i det fria

Det är fel att ta för givet att den moderna flickan inte trivs med friska takter.

                             Fråga våra simmartöser, ta kontakt med tennisstjärnorna, intervjua våra Sofiaflickor… Ta en titt på orienteringens juniorflickor och långa rader av fjällentusiaster, fältbiologer, kanotister och seglare – massor av flickor! Vi har utmärkta ryttartöser och skickliga pionjärtekniker. Alpinister också, ja, till och med det.

                             Men allt för många står utanför. Självförvållat eller inte är det äntligen dags för flickorna att kräva likställighet. Det är också för dem som isranunkeln blommar, öringen vakar och lägerelden värmer.

                             Kan flickor starta egen friluftsgrupp? Det är just vad de kan! Många exempel finns på hur vakna och framåt tonårstöser börjat med en kärna som sedan byggs ut undan för undan. Den har skaffat gruppen en fadder, timrat sitt första basläger och dessutom inrett ett eget klubbrum.

                             Det finns flickgrupper (i åldrarna 15-19) som redan hunnit vandra Kungsleden, fiskat i Rogen eller fjällklättrat i Norge. Naturligtvis har det skett först efter grundlig hemmaträning och under god ledning. I regel har det varit gruppens ordinarie ledare, vilket självfallet är bäst om erfarenhet och kunskap räcker till. Annars får man vänta ett tag.

                             Men blandade grupper då, pojkar och flickor ihop? Ofta har det gått bra och gör det alltjämt, men nästan lika ofta har dessa blandgrupper misslyckas och tappat stilen.

                             De startade med bästa avsikter för friluftsliv och naturupplevelse men halkade ut i mest dans, hångel och innesittande.

På det hela taget en djävligt märklig bok, på snudd till obehaglig – om man inte tar i beräkning alla de handfasta tips som förekommer. Till exempel hur man väljer ett gruppnamn:

Pojkgrupper väljer som regel väderbitna namn: grupp Rangers, Pårtefjället, Havsörnarna, Pionjärerna, Lofoten, medan flickorna tycks föredra mjukare benämningar: grupp Skogstjärn, Bambi, Teddy-bears, Stjärnbräckan.

Så, nu vet ni hur det kommer sig. Kanske en tango innan tapto?

Det borde gå att göra årgångspalt, paketera och sälja till korkade turister vid Ishotellet:

Single Palt. Cask of Karesuando.

Jag försvinner iväg till mer kristna trakter. Eftersom min far tror att e-post är något som är utskrivet från en dator så kan ni själva räkna ut chansen att jag kommer ha tillgång till nätet under de närmaste dagarna. Det skulle i så fall vara om någon granne inte har skyddat sitt trådlösa nätverk men 40-talisterna har blivit duktigare och duktigare på det där med säkerhet.

Jag kommer naturligtvis ha med mig min portabla dator så inlägg kommer att författas under internettorkan, dessa läggs upp sekunden efter det att jag har hittat ett trådlöst nätverk.

God jul och gott nytt år. Snaskefar är med er alla.