Archive for November, 2007

Prosit, kanske.

Thursday, November 29th, 2007

Den kvinnliga orgasmen är - efter vad jag har förstått – som en nysning som aldrig kommer.

Lex Smisk.

Wednesday, November 28th, 2007

Jag är i grunden jurist. Det medför att jag ofta får ljuga lite i sociala sammanhang när jag tålmodigt svarar på frågor om straffrätt, köprätt, avtalsrätt eller arvsrätt. Jag har en hobby och det är att svara tvärsäkert. Jag gillar att göra folk processlystna. "Jaha, säger du det. Men det låter som ett solklart fall. Om jag vore du skulle jag stämma henne inför domstol, du kommer att tjäna miljoner" kan det låta. Mest för att jag är uttråkad men det ligger också i min natur.

En sak som annars är typisk för juridiken är att den aldrig är tvärsäker förrän dom har avkunnats, och då kan den vara tvärsäker på att det inte går att vara säker. Det kan gälla skuldfrågor, bevisfrågor eller sakomständigheter men aldrig kring själva lagen. Det som står – det gäller. Låt vara att det ibland är så generellt skrivet så att osäkerheten kanske blir uppenbar men det gäller aldrig i påföljdsfrågor. Därför är det lite lustigt att vi i Sverige fortfarande har kroppsbestraffning.

image297

Det är inte så komplicerat, vi har i Sverige en Byggningabalk från 1734 som innehåller några av de mest vackra tidsdokumentära formuleringar som jag känner till. Den är i stora delar gällande lag i riket (inte delar av riket, delar av lagen). Den har moderniserats, vissa delar har upphävts genom andra lagar och så vidare men det finns några bestämmelser som fortfarande gäller som lag. För det är så att om lagen inte är upphävd, om det inte har prövats av domstol och funnits strida mot den allmänna rättsuppfattningen så är lagen gällande. Och i Byggningabalken 22 kap 5 § står det att:
"Äger någon fä, som smittosam sjuka haver; hålle det särskilt, att annans fä därav ej smittas må. Gör han det ej; böte tre daler, och skadan åter [bla bla bla]  Var som förevitar någon sådant, eller att han fä hulpit, åderlåtit, botat eller snöpt; böte tjugu daler, eller plikte med kroppen."

Nu skulle det vara en ganska otrolig omständighet att en svensk domstol skulle utmäta en kroppslig bestraffning. De skulle nog antagligen förklara lagen som obsolet och istället ålägga den svarande parten att göra rätt för sig på annat sätt, förslagsvis genom pekuniära lösningar. Men det är lite coolt ändå, jag vill ha det jobbet.

Anar Uggla?

Tuesday, November 27th, 2007

Magnus Uggla uttrycker att vissa tycker att han är en sell out, han gör det i en blogg via en stor svensk kvällstidning. Låt mig berätta det som det är för dig Magnus; du är en sell out Magnus Uggla. Det har du varit i över 25 år.

Det är helt otroligt att samme artist som gjorde Vittring och Asfaltsbarn har kladdat ihop musikaliska underlivsflytningar som Jag dansar aldrig nykter eller Jånni Balle.

En sak som förbryllar mig är att folk säger att de gillar Uggla och sen inte studsar runt lika mycket som jag gör när jag då sätter på Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt-skivan utan ber mig sätta på senare verk. För att sammanfatta, och ta fram papper och penna nu barn, det är OK att gilla tidiga Magnus Uggla men inte den sena. Motsatt förhållande är inte OK.

Skrattet finns kvar.

Tuesday, November 27th, 2007

Mitt i allt får jag reda på att PS skrev sitt examensarbete på gymnasiet i psykologi. Arbetets titel är "Vad är makt?". Pretentiösa lilla skitunge. Han fick till slut ett G. Hur lyckas man med det?

Vi hånar honom hela kvällen, diskuterar makt och säger saker som "men det är ju enligt min uppfattning som lekman, P du kanske kan rätta mig?". Jag och J skrattar oss fördärvade. Det är kul.

Besvär II.

Monday, November 26th, 2007

Nyheten nådde mig igår. Jag har väl egentligen varit inställd på det här ganska länge men jag förstod inte att det kunde gå till så här. Helt plötsligt säger man att vi avslutar cytostatikabehandlingen eftersom metastaserna har blivit för stora. Han mår ju bra i övrig, mycket bättre nu än i våras. Han har fått tillbaka färg och aptit. Det är inte logiskt. Operation är inte heller aktuellt. Därför känns det märkligt att han är överflyttad till kirurgens ansvar från onkologen. Allt detta känns konstigt och ovant. Vilket jag naturligtvis är tacksam över, det finns nog de som tyvärr har större erfarenhet av detta.

Det enda som jag kan tänka på är de gånger jag och min far har bråkat på allvar, hur pinsamt jag tyckte det var när han tvingade iväg oss för att åka i en skidbacke med långsfärdsåkningsskidor, hur han alltid lyckas göra fel (enligt mig) hur han än försöker uttrycka känslor, hur osäker och villig han var att vara till lags när det gällde min farmor. Eller den gången vi bråkade när jag skulle på konsert. Tankar som på något sätt gör mig irriterad och besvärad.

image296

Det borde inte vara det som dominerar just nu, det borde till exempel vara den kvällen när jag var sju år gammal och hade feber, det ösregnade och han som vanligt satt vid pianot och spelade Beethovens Pathétique. Det borde vara den gången när jag klev på ett snäckskal på Marstrand och han bar mig hela vägen till bilen. Men det vill sig inte. Det blir de andra tillfällena och jag undrar på vilket sätt det passar in i bearbetningen, i processen. Är det för att skydda mig själv som jag letar upp pinsamhets- och vredeskavalkaderna? Är det för att undvika en total och massiv sorg som gör mig stillasittande? Jag tror det, jag tror att sinnet skyddar mig genom att inte fokusera på det som hade gjort mig förlamad.

Seger?

Sunday, November 25th, 2007

De spelar skittechno för att testa det nya ljudsystemet. Jag plöjer igenom excelblad efter excelblad och lyssnar på Don’t think twice it’s alright. De kör över min musik, backar med sin fula djävla epatraktor och kör över den igen.

Jag lever vidare med förvissningen om att min musik är så oändligt mycket bättre. Samtidigt påminns jag om den gamla sanningen att moraliska segrar är totalt värdelösa. Five Stairsteps O-o-o-h Child försvinner in i någon unts,unts, unts, unts-dimma.

Fucking djävla regelverk.

Sunday, November 25th, 2007

- Enligt regelverket kan vi inte fortsätta behandlingen och alla andra alternativ är uttömda.
- Jaha… Vad händer nu då?
- Vi flyttar över dig till kirurgen.
- Jaså, så det kan alltså bli operation?
- Nej, det är inte aktuellt.

Bubbeltrubbel.

Sunday, November 25th, 2007
image294

Efter nyår kommer champagnen att bli dyrare.

Jag misstänkter – och märk väl att jag bara gissar och spekulerar – att de som vanligtvis köper champagne inte bryr sig nämnvärt om höjningen. Det känns som om att det kvittar, det känns som om det inte handlar om att en barnfamilj får välja mellan månadskort och Moët. Bollinger eller blöjor?

image295

Lika som bär? pt. VI.

Sunday, November 25th, 2007
image292

image293

“Men om allt bara var en dröm då?”

Saturday, November 24th, 2007

Inläggets rubrik anspelar naturligtvis på Dallas. Bobby var inte död, Pam hade drömt allt, precis allt. Det mest bittra i det här var att alla karaktärer som hade utvecklats under Pamelas dröm hamnade på ruta ett igen när hon vaknade. Sue Ellen hade lyckats bryta sitt alkoholmissbruk och hade försonats med JR, när drömmen tog slut stod hon där igen med en whiskey i handen och gnabbades med JR. Det var synd om henne.

I TV-serier talar man i sådana här sammanhang om att hoppa över hajen eller "Jump the shark". Termen myntades i samband med att Fonzie i Happy days hoppar över en haj när han åker vattenskidor. Uttrycket används ibland när en TV-serie stagnerar och måste introducera en ny hook eller något annat som vitaliserar serien. Det räknas som en desperat åtgärd och ett misslyckande.

image291

Ett par praktexempel är när det blir en baby (Mad about you, Cosby, Huset fullt), när två som tidigare har varit vänner blir älskare (Par i brott), när en skådespelare byts ut mot en annan för att spela samma roll (mamman i Fresh Prince), när någon som man aldrig tidigare har hört talas om ansluter i handlingen (till exempel en sedan länge försvunnen släkting), någon flyttar (Eric sticker till Afrika i that 70′s show, vilket är lite konstigt eftersom Fez dagdrömmer om att hoppa över en haj) och så vidare.  På hemsidan Jump the Shark räknar man upp så mycket som 18 olika kategorier. Det är väl värt ett besök om man är intresserad. Och ointresserad för den delen. En sak som jag funderade mycket på redan som litet snask var det märkliga i att man aldrig pratade om figurer som hade varit med länge i serien men som sedan hade stuckit. Hur kan man låta bli att en eller annan gång säga "Kommer du ihåg hur det var förra sommaren? Kommer du ihåg när vi badade i havet? Kommer du ihåg när Stan köpte glass åt oss?"

Vad har detta för Snaskefariansk anknytning? Jo, ibland händer det så osannolika saker i mitt liv så att jag undrar om inte jag har hoppat över hajen. Människor jag träffar, konversationer som bedrivs, situationer som uppstår – alla får de mig att undra om manusförfattarna till Legenden om Snaskefar kanske har druckit för mycket gin eller har stressat fram ett avsnitt precis innan deadline. Jag hade gärna träffat dem för en konstruktiv genomgång av eposets riktning och syfte. Är det ett kriminaldrama eller en mörk komedi? Ska hon den där verkligen få så mycket utrymme? Varför ska han så lätt få med mig på dåligheter, går det att skriva ut honom? Finns det något särskilt syfte att låta mig vara så här självupptagen? Går det kanske att minska frekvensen på de mer pinsamma incidenterna? Ja, ni förstår.  Fast ändå känns det inte som om att det går utför, tvärtom. Det är ju bra. Det var allt, fortsätt verksamheten.