Snaskefar

På min gymnasieskola arrangerades en dag en debatt mellan två läger. Debatten var mellan den  statliga myndigheten med ansvar för utredningen av slutförvaringen av kärnkraftsavfall och en privat intresseorganisation som var kritisk till slutförvaring. Jag fattar fortfarande inte vad debatten handlade om. Vi satt där som frågetecken. Den ena mannen pratade om att kärnavfall eventuellt skulle slutförvaras i vår kommun. Den andra mannen var emot det. Motståndaren var inte från vår kommun, han åkte omkring och förespråkade ett kärnkraftsfritt samhälle på de flesta orterna i Sverige. För att illustrera hur märkligt det hela var så kan jag berätta att denne man blev utbuad. Det är ett av de mest ointelligenta beteenden jag vet men det fanns inget annat att göra. Det hela var så absurt.

Tycka vad man vill om kärnkraft men ansvaret ligger hos den som brukar den. Hur kan man då vara emot att ta det yttersta ansvaret?  Jag har hört mig för hos gamla klasskamrater som var med i gymnastiksalen. Kan det verkligen ha gått till så här? Svaret är ja, alla har exakt samma minnesbild. Jag minns att jag ställde en fråga när ordet var fritt, något i stil med "men vad vill du att vi ska göra med kärnavfallet? Ska vi exportera det till U-länder?". Svaret blev att det skulle vi ha tänkt på tidigare.

Den stackars mannen företrädde en organisation som var emot slutförvaring. Punkt. Jag vet att jag redan har använt ordet absurt en gång men det måste användas igen. Det var absurt. Vi ställde frågor, han gav virriga svar. Det kan inte ha varit den bästa debatten ledningen på min gymnasieskola har anordnat. Mannen som var emot slutförvaring måste ha blivit mycket konfys när stämningen blev mer och mer fientlig (pöbelvälde rules!). Till slut var den statliga killen tvungen att gå in och ta sin motståndare i försvar (något nöjd bör tilläggas) och säga att man alltid behöver den kritiska rösten med på resan. Det jobbet vill jag ha. Jag vill åka omkring och vara emot saker. Det var allt, fortsätt verksamheten.

Jag fick redan vid middagsbordet som barn lära mig att kriminella har tätt sittande ögon och en låg panna. Förvåningen var därför stor när jag i Sten Högnäs – Idéernas historia, en översikt läste att spetsiga öron likaså är ett tecken på kriminella drag. Vad är det för trams!? Jag har ju spetsiga öron?

Men det är väl så att skallmätning alltid är roligt så länge det inte drabbar en själv.

Ska jag vara glad över att de litar så mycket på mig så att jag får krita en pizza på kvarterspizzerian eller ska jag vara orolig över att jag är där så ofta så att de känner mig utan och innan?

Det blev alltså Topside som blev ny hang aroundklubb till Hells Angels. Inte Peking MC som jag länge har trott och siat. Jag ber om ursäkt för eventuell förvirring. Utvecklingen bådar inte gott för mig och jag ber att få återkomma i ärendet.
 

En av de absolut snällaste människor jag känner till är min gamle handbollstränare F. F är inte någon förkortning utan han kallades helt enkelt för F. Egentligen är det en annan bokstav men jag vill hålla honom lite anonym. Jag förstod det redan när jag gick på högstadiet, man får inte den respekt man förtjänar bara genom att vara snäll. F var enormt snäll. Han lade ner otroligt mycket av sin tid på alla möjliga föreningar i min hemby. Han var peppande, engagerad och känslig. Han var också korkad. Han var snäll men han var riktigt dum. Och så stammade han lite, inte i vanliga fall utan när han blev upphetsad. Vilket hände ganska ofta. Som tur är så var han framåt ändå, det var lite devil may care över honom. Jag är väldigt kluven inför F nuförtiden för samtidigt som jag tycker så synd om honom eftersom han inte fick den uppskattning han förtjänade så är hans bravader så vansinnigt underhållande. Följande skrivs med stor värme och sympati för F.

---

F blir stannad i en poliskontroll. De frågar efter hans namn. Han svarar "Peter".  Polisens följdfråga blir "Efternamn?". F svarar:
- Nä fö-fö-för fan, i förnamn.

Polisen upptäcker en enorm rostskada på F.s bil. Rosten har ätit sig igenom golvet på bilen. Polisen pekar på hålet och frågar "Vad är det?". F svarar:
- Det är E22:an.

---

F sitter på jobbet och läser en porrtidning. En av de kvinnliga cheferna kommer in. F blir generad och säger att han bara läser tidningen för artiklarna. En tystnad uppstår. F stirrar intensivt på en artikel och utbrister:

- För fan, det här är ju tyska!

---

F skaffade en ny bil, han står utanför den lokala Sibyllakiosken och bränner gummi. Belåtet går han ut och tar på bakdäcken:

- F-f-f-fy satan grabbar, däcken är inte ens varma.

Någon annan i sällskapet påpekar att det beror på att bilen är framhjulsdriven.

---

F lider av getingskräck. När han själv spelade handboll så åkte man i en buss till en bortamatch. En geting uppenbarar sig på bussen. F får nästan panik och skriker att man ska få ut den. När den är borta så måttar F med tummen och pekfingret och säger "Fan grabbar såg ni hur stor den var?".  Han får inte medhåll utan man säger att så stor var den väl inte? F:
- Johodå, så här bred, över ryggen. Och full med honung!

---

En annan gång skulle herrlaget åka på cup i Köpenhamn. När de kommer till Malmöregionen har strömmen gått. De går på färjan, F pekar upp i taket på båtens belysning och säger:

- Fan grabbar, strömmen är tillbaka.

---

F sitter hemma hos en vän och klappar en katt. Nöjt säger han:

- Lyssna, katten väver.

---

Han jobbade ett tag för Bombardier. De bygger och servar tåg. En ny modell hade tagits fram, Regina, som testkördes under den period som F jobbade där. Regina var lite bredare än Kustpilen som man vanligtvis servade och tåget hade gått emot lite grenar. När man tog in tåget en andra gång för omlackering tappar F tålamodet. Han skriker:

- Ni kan väl förihelvete köra lite mer försiktigt!

---

När hans bror hoppade in i en bil så använde han inte handtaget. Han tog tag i dörren eftersom rutan var nedvevad och slängde nonchalant igen den efter sig. F ville göra samma sak men hade glömt att veva ner rutan. Han tog tag i dörrens överdel istället.

---

Vi skulle spela hemmamatch och F coachade oss. Vi hade tyvärr haft lite problem inom laget med att vi hade klagat på domarna i tidigare matcher, särskilt den domarduon som dömde dagens match. Vi fick en skarp tillsägelse av F att inte under några omständigheter klaga eller ifrågasätta domslut. Tre minuter efter det att matchen hade blåst igång fick F gå ut ur hallen på grund av osportsligt uppträdande.

---

Vi var och spelade på bortaplan. Vi fick storstryk (som vanligt) men vi hade visat hjärta som F uttryckte det. I minibussen blev F sentimental och började prata om att vi var så fina ungdomar och att han var stolt över att få vara vår tränare. Det blev lite högstämt i bussen men det tog snabbt slut när F vände sig om och började prata med oss samtidigt som han körde. Han körde rakt upp på en refug i 70 km/h. F blev vansinnigt arg och sa att den som sa ett ljud fick gå hem. Jag tror åtminstone att det var det han sa, jag hörde inte så bra i allt vrålskrattande.

---

Den sista historien jag kommer ihåg är den när F skulle tanka. Han matade in en hundring och började tanka. Mätaren visade 97, 98, 99, 100. Sen händer det otroliga, den slår över på 101, 102, 103 och så vidare. F inser vad som händer, han tankar gratis. Han skriker till alla på macken att man tankar gratis på den pumpen han använder. Ett par personer hinner fylla upp sina tankar innan någon försynt undrar om det verkligen är meningen att F ska använda kassapumpen istället för kontantpumpen.

F är en hjälte. Han bjöd på sig själv och gav fullständigt fan i hur han framstod. Nuförtiden hjälper han till i en ishockeyförening utan att ha tagit ett enda skärtag i organiserad form. Den klubben har fått en engagerad människa i sin tjänst som dessutom bjuder på fantastisk underhållning. Jag avundas dem.

Jag ska (förutom att påpeka uppenbara saker) börja svara på retoriska frågor och se hur länge man står ut med mig. Föreställ er ett powermöte, videolänk och hot shots från hela världen. Mötesordföranden frågar:
- Men är detta verkligen vad marknaden efterfrågar?

Precis innan hon ska säga nej så börjar jag febrilt och ivrigt vifta med handen och skriker ut svaret. Nej alltså.

Pressröst om Madame Terror:

"Jag skulle tacka ja till alla sociala förslag från omgivningen den här sommaren. Jag skulle bada, paddla och fiska. Det hade jag bestämt mig för. Att sund och solbränd hålla igång hela sommaren [...] men på grund av Piratförlaget så blev det inte riktigt så. Jan Guillou har skrivit en ny Hamiltonbok"

Fredrik Nilsson, Gefle Dagblad.

Jag vet hur det känns Fredrik, kanske inte med Madame Terror eftersom jag klarade av att läsa ut den på sammanlagt elva timmar men det var likadant när jag skulle ge mig i kast med På spaning efter den tid som flytt. Alla banden, på originalspråk. Saken försvårades ju också av att jag inte talar ett ord franska. Men jag har gissat mig till att det centrala temat är att någon som luktar (möjligtvis illa) heter Madeleine.  Men det är ju klart. Formuleringar som "Secret Service gick bananer" och "En miljon dollar i packade hundradollarsedlar väger 19 kilo", eller "Han accepterade FN:s säkerhetsråds resolution om eldupphör" kräver sitt av sin läsare. Det är tunga grejer.

Vem är Fredrik Nilsson och vad är hans uppdrag på Gefle Dagblad? Hur många semesterdagar har han? Hur mycket tid lägger han på varje mening i en Hamiltonbok? Finns det ett djup som jag har missat? Läser jag den på fel sätt? Är det jag som inte förstår till exempel meningen "Dick Cheney visade sig naturligtvis vara fullständigt enig med Rummy om att detta var det straffsparksläge man talat om"? Frågorna hopar sig, inga svar i sikte.

Nästa sommar ska jag bestiga komposten på mina föräldrars lantställe, hold my calls.