Det finns en hel vetenskap bakom Kungen, eller Freecell som det heter på engelska. Jag talar naturligtvis inte om grodätaren i Stockholm utan om det spel som följer med i Windowspaketet.
Till en början ingick det som ett testprogram i Microsofts Win32. Det var i och med Windows 95 som det blev en standardkomponent. Sedan dess har det ingått i varje ny version av Windows. Sorgligt nog så är det en tillvalsinstallation i Vista. Like all things this to shall pass.
Kungen bygger på massor av matematisk mumbojumbo som algoritmer och annan svartkonst. Det finns i runda slängar 2.00×1063 olika varianter av spelet, på lekmansspråk blir det ungefärligt skitmånga. Det finns folk som sysselsätter sig med att forska om det finns möjliga lösningar på alla spelen och det har visat sig att spel nummer 11982 inte går att lösa. Det finns förstås spel av olika svårighetsgrader men just detta spel är totalt omöjligt.
Som en vittnesbörd om min natur så satte jag mig naturligtvis och försökte lösa spelet sekunden efter att jag hade fått höra detta. Det gick naturligtvis inte, det var fett med svårt. Jag vet inte varför jag trodde att jag hade någon dold matematisk supertalang som inte hade kommit till sin rätt under mellanstadiets diagnostiska prov i matematik.
En jämförelse skulle kunna vara att man påstår att det inte går att springa ett maraton på 30 minuter blankt och att jag, utan att byta om från min rökrock och fez hade gett mig ut och sprungit med mitt martiniglas i handen.
Där försvann 20 minuter av mitt liv och de kommer aldrig åter. Men å andra sidan känner jag mig lite som Jack i Gökboet när han försöker flytta den stora porslinspjäsen. "At least I tried you sons of bitches!". Fast Chief klarar ju i och för sig att flytta den senare. Jag är för tillfället mycket onöjd.
