Angånde förra inlägget.
I min hemby/stad/håla fanns det inte mycket att göra. Man kunde kanske åka in till centralorten för att gå på bio. När Saving Private Ryan (eller rädda menige Ryan) kom ut så var det fröjd och gamman. Den skulle tydligen vara fet som fan.
Vi satte oss i bilen och F utbröt:
- Fan vad gött det ska bli att se Rädda Meg Ryan.
Vi tog senare olika vägar i livet, jag och F.