Jag beundrar HBO. Jag anser att Time Warners dotterbolag har gjort några av världens bästa TV-upplevelser. Om det hade varit så att Band of Brothers, eller SERIEN som vi kallar den, hade varit det enda de hade gjort så hade de ändå varit bäst. Nu har de givetvis mer i säcken såsom Entourage, Sex and the city, ROME, Sopranos, The Wire, Oz (som kanske blev lite märklig på slutet), The Hitchhiker (som skrämde skiten ur mig när jag var liten), Angels of America, Curb your enthusiasm, From the Earth to the Moon, Fragglarna, Extras (i samarbete med BBC), The Pacific (fortsättning på SERIEN fast i Stilla havet) och många, många fler. Eftersom HBO är betal-TV så lyder kanalen inte under samma censurföreskrifter som de publika kanalerna. Därför kan de också göra mer trovärdiga program där karaktärerna för sig och talar som man gör i verkligheten. Produktionerna är mer utmanande, kanske för utmanande för den som vill ha en glättig yta och kanske vill slippa att ta ställning. Fast Fragglarna är nog ett undantag. De springer inte omkring och säger fuck och dödar folk eller är otrogna vad jag kan minnas.
HBO misslyckas sällan, många anser att de aldrig gör det. Jag vet inte vilken koppling TIME har till Time Warner om det finns någon sådan men kritikern James Poniewozik öser beröm över HBO:s västernsatsning Deadwood.
Deadwood är alltså en TV-serie som rör sig vid och om en nybyggarstad i Dakotaterritoriet vid 1870-talets slut. När serien utspelar sig så är staden ett föremål för exploatering och expansion eftersom man vill leta guld i Black Hills. Geografiskt sett så rör vi oss alltså där Rocky Raccoon bodde. Temat för serien ska tydligen vara en bebyggelses resa från pionjärtillhåll till stad och civilisationens intåg. Deadwood har också historisk förankring, karaktärer som återkommer med jämna mellanrum är till exempel Wild Bill Hickok, Calamity Jane och Wyatt Earp. Serien kretsar kring prostitution, rasism, våld, politik, invandring för att nämna några teman. David Milch, seriens skapare, har i intervjuer sagt att seriens syfte är att visa ordningens uppkomst ur kaos. Detta ville han egentligen göra i fornromersk miljö men då var redan ROME igång. Det är lagens, politikens och handelns utveckling man vill skildra. Milch har förresten skapat Hill Street Blues om ni tycker att namnet klingar bekant. Eller så kanske ni hade honom som lärare i litteraturvetenskap när han var professor på Yale.
Allt ovanstående har jag fått läsa mig till eftersom jag fattar inte serien. Jag och många med mig anser mig vara långt över normalintelligens. En riktig renessansmäniska. Jag har framför allt genom tusentals och åter tusentals timmar av heavy TV-titting skaffat mig en förmåga att blixtsnabbt sätta mig in i både filmer och serier. Mest kanske för att det bara finns ett givet antal sätt att berätta en historia på och jag har sett dem alla. Med Deadwood tar det tvärstopp. Jag tittar med ett halvt öga, något som brukar räcka för att jag ska förstå en serie, men jag fattar ingenting. De svär, säger fuck och cock sucker i nästan varje mening. Det handlar om ett hotell som någon kanske eller kanske inte äger? Marktvister och borgmästarval? En tidning som kanske ska ges ut med ett visst innehåll eller inte? Jag vet inte. Andra vet men inte jag. Det är oerhört frustrerande. Jag tror dock inte att det handlar om några nya kläder till kejsaren utan att det för en gång skull har kommit en serie som kräver att man följer den noggrant från början till slut. Eftersom jag inte orkar göra det så kommer jag inte heller förstå den. Men jag gillar han den där, Al, barägaren. Han är coolt vältalig och våldsam.
Här är förresten en parodi på Deadwood och Nalle Puh (vilket jag kommer skriva om vid ett annat tillfälle, Nalle Puh alltså).
